Anna Hansson

(Det här inlägget skrev jag på flyget hem från Sydney)

Det har är det sista inlägget jag skriver i denna blogg. Gick på flyget i Sydney för ca 2 h sedan o har nu precis ätit middag, med världens godaste carrotcake till efterrätt! Mmm..

Att lämna Manly och Boardrider Backpackers (Som ligger 2 minuter från stranden, 1 minut från 3 olika nattklubbar och mitt bland all shopping!! :) ) Och allt folk som jag lärt känna där var bland det jobbigaste under hela dessa 7 månader. Mkt tårar blev det.



För att sammanfatta allt lite gran, Jag har nu nästan, efter 7 månader, avslutat min Australien resa. Landade i Cairns, ensam, rädd och inte alls beredd på att starta ett nytt litet liv på andra sidan jorden. Meen redan efter första dagarna då underbara simon tagit hand om mig och fått mig in på rätt spår så trivdes jag asbra. Sharehouset var underbart, folket var ännu underbarare, och skolan också den vädigt bra. De tre månaderna jag spenderade däruppe bara flög förbi..Alain, Nadine, Esther, oscar, Chriss, Nicole, Yasmin, Lukas, Philip, Melissa, Shaun, plus många fler var delaktiga i det.
 













Istället för att åka hem reste jag efter en klarad Cambridgeexamen, söderut med Nicole. I 6 veckor reste vi då östkusten (Airli beach, Whitsunday Island, Rainbow beach, Fraser island, Noosa, Brisbane, Surfers Paradise, Tweed heads, Byron bay) mot Sydney inklusive 10 paradisdagar på Fiji. Underbart!!



När Nicole åkte hem var jag på gränsen att ta första bästa flyg hem jag med. Det var en riktig prövning för mig själv att avsluta en resa, o sedan ställa in mig på att vara ensam och lixom börja om på nytt. Ensam också. Dock gick det bra, träffade Patrik, norrmanne och av en slump, pga att hostelena på Bondi Beach var fullbokade, hamnade vi i Manly. Och vilket öde.. Har svårt att tänka mig att jag skulle fått det bättre någon annanstans än i Manly. Såååå mkt bra människor, vänner för livet, som jag träffat där har jag nog aldrig träffat i hela mitt liv. Sanne framförallt.



Underbaraste tjejen som nu efter att ha umgåtts med, sedan vi möttes i en klädaffär brevid Boardriders i januari, blivit en av min bästa vänner. Sedan har vi grymt många Englendare som alla varit delaktiga i boardriderfamiljen!







Var ska vi börja Scott, James, Carly, Joey, Charlie, Nicky, Maria, Wendy, Nickie, Joey, Joe, Clara, James, Jamie .m.m.m Sedan har vi dansken Christoffer, cool kille, Tyskarna jag bodde tillsammans med alex med, Jack-galen engelsman han med.. Sista men inte minst världens bästa svenskar- Allihopa från Uppsala. Matthias, Mickael, Christoffer, Alexander, Isak, Andy, Josefin och Ellinor ( 2 sistnämnda från Göteborg)





De var min andra familj. De fyra förstnämnda killarna reste jag ju sedan till NZ med. Ett av de bättre besluten jag någonsin tagit! ÅÅÅÅÅHHHH så kul jag hade det. Först orolig för att som ensam tjej åka med fyra sammansvettsade killar som känt varandra sedan dagis.. men det visade sig inte vara något problem. Har aldrig blivit bättre omhändertagen! Älskar verkligen dessa direkt tvääärbra Uppsalakillar!



Förutom Nz tiden, så alla fester på boardriders takterass, alla drinking-games, utgångar, utslängningar, mjölkmakaroner m.m. Och att bo i 207, bästa rummet (dock varmaste och kanske rörigaste)på hostelet med alla killarna + Richard skön engelsman han med, var grymt det med :)

Vad jag glömt i denna historia är ju när Alex kom till Australien. Är så otroligt glad över det! De fyra veckorna vi hade tillsammans var verkligen skitbra. Great ocean road med Sanne Chriss och Alain.




Och så Jag alex och Alain på Tasmanien.. Shit vilka minnen.




Synd att vi inte kunde resa ihop längre. Hade varit grymt kul att följa med honom til Tahiti som han precis har lämnat för vidare semester i Californien. Men man kan ju inte göra allt.

Allt kul har ju ett slut, och nu har det tydligen kommit för min del. Vet inte hur många tårar jag har fällt över att behöva säga hejdå till folk. Lika underbart som det är att lära känna folk, lika hemskt är det sedan att behöva skilljas från dem. Men som Esther sa, spanjorskan uppe i Cairns, "Borders are just bulit in our mind and its up to everyone to let them stay there or cross them"  Så det lär bli en Eurotripp om inte allt för lång tid för min del. Även Sverigetripp, eller rättare sagt uppsalatripp =)

I alla fall.. Den här resan är det bästa jag gjort i mitt liv hittills.. Är så glad att jag åkte iväg då i September, framförallt att jag åkte ensam.. Har utvecklats mkt som person tack vare det. Och har nog lärt känna grymt mkt mer folk med för den delen. Har haft sjukt roliga 7 månader, det jobbiga är att allt kommer kännas som en dröm när jag väl är hemma. Läskigt. Målet från början var ju att förbättra min engelska, o de har jag nog gjort ganska bra tycker jag. Har en engelsman här brevid mig nu som var riktigt imponerad av my english skills. Så de är ju bra!

Vet inte vad som kommer hända nu när jag kommer hem riktigt, men det ska bli underbart att träffa alla igen, o jag hoppas det inte tar allt för lång tid för mig att vakna ur denna Australien dröm.

Tack alla som läst om mina strapatser! Hoppas det varit lite underhållande!

Lots of love

Anna